Berzelius

JÖNS JACOB BERZELIUS (1779 – 1848)

Jöns Jacob Berzelius (1779-1848), adlad 1818, friherre 1835, kemist, professor i medicin och farmaci vid kirurgiska skolan (senare Karolinska Institutet) 1807-1832. Berzelius är en av Sveriges mest berömda vetenskapsmän. Hans arbeten blev banbrytande inom kemin och närliggande områden. Han bestämde själv den kvantitativa sammansättningen av nära två tusen då kända kemiska föreningar, så att grundämnenas noggranna atomvikter kunde bestämmas, samt la grunden till det nuvarande kemiska formelsystemet. Berzelius upptäckte flera grundämnen: cerium (1803), selen (1818), kisel och zirkonium (1824) samt torium (1828). Hans elektrokemiska teori gick ut på att olika ämnens benägenhet att ingå förening med varandra är av elektrisk natur. Berzelius blev Vetenskapsakademiens sekreterare 1818 och ledamot av Svenska Akademien 1837. En mer målande beskrivning av Berzelius kan du även finna här.

Jöns Jacob Berzelius